Törskatedrabbad skog

Under 2020 och 2022 genomförde Demoförsök Törskate två inventeringar: en
bakgrundsinventering innan de första skötselåtgärderna utfördes och en inventering direkt efter. 

– Projektet testar tre skötselstrategier och nu finns de första resultaten och några skötselråd sammanställda i en arbetsrapport. Men det är ju tidiga resultat och vi har inget facit, poängterar Anna.

Alla bestånd som ingår i försöken finns i områden med välkänd törskatehistorik, men det fanns ändå en mycket stor variation i hur omfattande angreppen var.

– Det tyder på att spridningsförloppen kan vara väldigt olika. Troligen har lokala förutsättningar och variationer i bestånd, områden och/eller väder stor betydelse, säger Anna. 

Stamsår dominerade

Törskate bildar sår i träden, så kallade gren- och stamsår. I gallringsbestånden dominerade stamsår, vilket kan visa på ett avstannande smittoförlopp där infektionens topp inträffade när trädet var yngre. Men det fanns även områden med en mer jämn fördelning av de båda sårtyperna. Resultaten visar att det går bättre att identifiera och ta bort törskateangripna tallhuvudstammar* vid gallring jämfört med vid

 röjning. Vid röjning var det särskilt svårt att identifiera tallar med grenangrepp.

– Det är inte så konstigt eftersom det kan ta tid innan ett angrepp syns tydligt. Dessutom är det svårare att se och identifiera angrepp i täta bestånd och angrepp som sitter högre upp i träden, och ibland bland barren. Därför kan det hända att man vid röjning råkar lämna kvar en huvudstam med mindre grensår. Men grensår behöver inte alltid vara ett stort problem för trädet, så länge infektionen inte växer sig in mot stammen och övergår i en staminfektion som till sist stryper trädet, säger Anna. 

Svårt att identifiera angrepp

Anna betonar att det kan vara svårt att identifiera angrepp, även för den som är van. Dessutom är det fler svampar som bildar liknande grensår, så för att vara säker på att det är törskate behöver man se de karaktäristiska orangefärgade sporblåsorna eller göra analyser på labb. I projektet utfördes alla inventeringar med stor noggrannhet av erfaren personal och alla angripna träd markerades. Ändå hittades inte alla angrepp.

– I ett av SCAs bestånd gick vi som en skallgångskedja för att upptäcka angripna träd, men även då var det svårt. Det betyder att om man som ensam skogsägare letar angrepp så är det lätt att missa en hel del. Samtidigt är åtgärder i ett tidigt stadium viktigt för att
minska smittspridningen. Anna betonar även att vädret vid en inventering har betydelse; om det är mulet, dålig sikt och regn blir det svårare att se angreppen. Kikare är ett bra hjälpmedel om träden är höga.

Kontrollera din skog

Men trots att det finns svårigheter att upptäcka tidiga angrepp är det viktigt att ha koll på sin skog.

– Ha uppsikt och ge dig ut i din gallringsskog minst var femte år, och oftare i yngre skog, tycker jag. Om du har skog i ett redan drabbat område bör du vara extra vaksam, så att skogsskötseln i tid kan anpassas utifrån förutsättningarna, säger Anna.

Den som har ett litet bestånd, tid och intresse kan även prova att stamkvista bort angripna grenar.

–Ta i så fall med dig en stamkvistningssåg när du går ut i skogen. Titta gärna på träden från flera håll och kolla både nere vid marken och längs med stammen. Undvik dock att stamkvista på hösten eftersom det kan innebära risk för infektion av barrträdskräfta, en
annan skadesvamp.
– Att röja bort angripna träd är bra, även om det kan göra ont då det kan vara de största träden som försvinner. Men man får se till att ha reservstammar och gynna gran och björk. Och kanske måste man röja två gånger, säger Anna.

Övervägningar vid gallring

När det gäller gallring får man överväga vad som är bäst.

– Huvudalternativet är nog normalt att gallra bort angripna träd för att minska smittspridningen, men en saneringsgallring kan leda till att beståndet blir för glest och att man inte klarar gällande regler för hur mycket skog som ska finnas kvar efter gallring. Ibland är det bästa alternativet kanske att avstå gallring. Redan döda träd kan stå kvar eftersom de inte smittar längre och resten av beståndet kan klara sig fram till lägsta slutavverkningsålder, säger Anna och tillägger:

– Om beståndet är riktigt hårt drabbat kan det vara bättre att begära dispens för en förtida föryngringsavverkning och börja om. I så fall bör du vara noga i ditt val av trädslag. Jag rekommenderar också att du pratar med din virkesköpare som kan ge råd och stöd.

Demoförsök Törskate fortsätter i ytterligare sju år.
– Det ska bli intressant att följa områdena. Hela branschen behöver mer kunskap för att vi ska kunna hantera törskatedrabbade skogar på bästa sätt, säger Anna och tillägger:

– För SCA är törskate en viktig fråga. Vid sidan av olika samverkansprojekt är vi även markvärd för projekt där SLU provar stamkvistning i röjningsbestånd och i unga gallringsbestånd. Vi finansierar också en industri doktorand vid SLUs Skogsskadecentrum.
Mer resistenta träd är också en viktig del i kampen mot törskate. I dag vet man att det finns en ärftlighet för hur mottaglig en tall är för törskateangrepp.

– Vi behöver mer motståndskraftiga frön och plantor. Därför diskuterar branschen en framtida investering i en screeninganläggning för skogsodlingsmaterial. Med en sådan anläggning kan vi få bättre resistens i våra fröplantager och på sikt friskare ungskogar. 

*Huvudstammar är de träd som är tänkta att stå kvar i ett bestånd fram till föryngringsavverkningen.